Kontor på byn!

Jag har blivit med kontorsplats i ett gott gäng frilansare som delar lokal i övervåningen på en villa i Röstånga, därav kallar vi oss för Ovankollektivet. Förutom undertecknad sitter där en grafisk formgivare, en författare med både romaner och radiodramatik på gång, en illustratör, en projektledare och en yogalärare med eget klädmärke – en schysst blandning positiva mänskor som förenas inte bara av bristen på anställningar utan också av ekotänk, lantliv och grön mat och träning. 

Härligt för frilansaren att kunna välja att få sällskap till kaffet, och bara detta att se andra jobba är bra för den egna arbetsmoralen. Särskilt under trädgårdssäsongen ...

Och äntligen fick jag plats med de stiliga affischerna från Work In Progress på Litteralund 2015.
 

Bokstundens NärVarHur i Eskilstuna

Min gamla hemstad Eskilstuna har en stor lässatsning på gång – följ länken nedan om du vill läsa mer. Vilken toppensatsning med fem (!) litteraturpedagoger anställda för att utveckla och leda arbetet.

Extra roligt att det satsas ordentligt på de viktiga förskolepedagogerna med kompetensutveckling och inspiration i form av kurser, föreläsningar och work shops.

Under våren 2016 har jag haft förmånen att få göra två workshops om läsning och litteratur på förskolan, ”Bokstundens NärVarHur”. Dessutom göra dem tillsammans med Ingrid Aulin-Larsson, den förskollärare som jag samarbetar med inför böcker och föreläsningar. Det var länge sedan vi föreläste tillsammans och det var så roligt! Vi passade också på att se lite av mina barndomskvarter, och gick på fina Eskilstuna Konstmuseum i läckra lokaler i gamla industribyggnader, och fick oss till livs både mat, musik och konst.

Ännu roligare är att vi är inbjudna igen under 2016 – 2017 att göra samma workshop fyra gånger till, och får glädjen att träffa ännu fler entusiastiska förskolepedagoger – en så trevlig och tacksam yrkeskår att jobba tillsammans med. Vi kommer gärna tillbaka!

https://bibliotek.eskilstuna.se/web/arena/lassatsningen
 

Från Bokprat till boksamtal

November. Efter gudomligt vackra oktober då löven bara brann av färger kommer fukt, regn och blåst. Jamen det är väl okej? Bättre läsväder får en leta efter. Började på Clive Barkers senaste igår kväll och förväntar mig många sköna rysningar.

Oktober var som vanligt en resemånad. Jag har farit från Malmö i söder till Luleå i norr, och träffat studenter, föräldrar, pedagoger och bibliotekarier. Dessutom i projektet Bokprat fått möta ett antal författare och illustratörer och prata om deras verk och arbete – så roligt, stort tack för samarbetet säger jag till förlagen Berghs, Opal och Natur&Kultur och så klart till Akademibokhandeln där bokpraten skett på ett antal orter; jag tillsammans med Kajsa Gordan, Per Gustavsson, Therese Henriksson, Elisabeth Östnäs och Peter Ekberg. Per Gustavsson och jag hann med ett kort radiosnack också, i Karlstad. Och Arvika bibliotek fick en fin utmärkelse, Per överlämnande Svenska Barnboksakademins Gillar-diplom:

"för insikten att hälften av bibliotekets utlåning är barn- och ungdomsböcker och för att man låtit detta avspegla sig i det fysiska rummet".

GRATTIS Arvika! Och tack Maria för fint arrangemang där många kom och lyssnade på bokpratet med fokus på barns läsning och vad föräldrar och andra vuxna runt barnen kan göra för att peppa till bokläsning och samtal.

Vad vore vi väl utan biblioteken? Barnbibliotekarierna som bygger nätverk och bjuder in, som tjatar sig till affischplatser, outtröttligt ordnar författarbesök och föreläsningar och fortbildningsprojekt, som söker pengar, som entusiastiskt fixar så väl fika som utställningar och som berättar sagor och berättar om bra böcker. Om korta böcker, tjocka böcker, spännande böcker, roliga böcker, kärleksböcker, kanske också om konstiga böcker och om fantasyböcker, serieböcker och serier, deckare, bilderböcker och faktaböcker. Om lättläst såväl som svårhittat. Pekböcker och ungdomsromaner. För barn som gillar att läsa eller som kanske kommer att göra det, snart. Förhoppningsvis. Utan barnbibliotekariernas entusiasm och kompetens stod både föräldrar och pedagoger sig slätt.

Efter denna hösts erfarenheter av arrangemang på olika arenor vill jag än en gång slå ett slag för fler och bredare samarbeten. Nyttja varandras nätverk och förutsättningar! Bokhandel och bibliotek och skola har ALLT att vinna på att samverka.

Heja er!

Och heja Bergs kommun, Britt-Inger, Kerstin och alla ni andra entusiaster, som fick nästan varenda förskolepedagog att trotsa första halkan och ta sig ut bland industrierna i Svenstavik för en helkväll kring bilderböcker och boksamtal som avslutning på inspirationscirklar kring barns språk och läsning. Nu drar arbetet med en litterär kanon igång där, tror jag. Jag vet inte vad jag tycker om kanon egentligen, men detta att komma samman och diskutera vilka böcker som ska vara med är i sig en fantastiskt bra sak. Och kanon existerar ju vare sig en vill eller ej, så varför inte besluta tillsammans vilka böcker barnen absolut bör möta under sin förskoletid.  Då är chansen större att det blir en bredd på läsningen, och inte enbart det som råkar finnas inne på bibblan eller som en redan känner till. Viktigt i arbetet med en eventuell kanon är att sätta ett datum för när den ska revideras. Annars cementeras urvalet. Jag har sett litteraturlistor från universitetskurser i barn- och ungdomslitteratur med böcker som knappt var aktuella och relevanta ens för tio år sen… 

November alltså. Skrivtid. Nu ska jag ta upp mitt manus igen för nästa bok på Natur&Kultur, metodboken om boksamtal som var tänkt att vara klar nu. ”Jag älskar deadlines. Jag älskar ljudet när dom swoooschar förbi”, ungefär så sa Douglas Adams (Liftarens guide till galaxen). Jag skulle ju mer älska att ha tryckt på Send-knappen före 15 januari. Ser ni hur jag skrattar? Och skakar lite på huvudet åt mig själv? Nå, bara att sätta igång. På återhörande.

Bokprat med BOKPRAT

Nu när sommaren äntligen har landat är det dags att börja varva upp och fokusera på jobbet igen. Men hurra, då är det ju så himla härligt att jobba med just böcker, eftersom det går alldeles utmärkt att läsa utomhus! Till exempel i denna stiliga soffa  - en kanape i gjutjärn - som står i min trädgård i skuggan mellan två äppelträd. Perfekt att dra sig undan med en trave böcker och en kopp kaffe eller te eller saft, beroende på klockslag och temperatur.

View fullsize

I höst har jag förmånen att få jobba med projektet BOKPRAT – läs mer på pratabok.com. Bland annat ska jag göra en serie mini-föreläsningar om barns läsning med många boktips i ett antal av Akademibokhandelns butiker runtom i Sverige. Det ska bli SÅ roligt att komma ut och träffa er som är föräldrar och bokhandelsanställda! Premiären är i Stockholm, torsdagen den 20 augusti.  Snart!

Det är ju skolstart för många barn. Jag kommer prata om hur du som förälder kan stötta ditt barn i läsinlärningen, till exempel varför det är så viktigt att fortsätta högläsa även när barnen själva knäckt läskoden, och hur samtalet kring boken kan bli en avgörande faktor för både lust och förmåga att läsa. Och planen är att vi under den här resan tillsammans ska kunna hitta den rätta boken till många kids – kanske också några som inte tyckt det varit så hejsan att läsa innan. 

På de här öppna kundkvällarna kommer också en författare eller illustratör att medverka, och berätta hur deras böcker kommer till – och säkert om mycket annat. Det är så himla intressant, tycker jag, att höra var de får sina idéer ifrån, hur karaktärerna i böckerna formas och hur det är att jobba som litterär kreatör.

Här kommer vi att vara:

20 augusti Stockholm, Mäster Samuelsgatan. Författaren Kajsa Gordon medverkar

24 augusti Linköping. Illustratören och författaren Per Gustavsson medverkar

15 oktober Luleå. Författaren Therese Henriksson medverkar

20 oktober Karlstad. Illustratören och författaren Per Gustavsson medverkar

27 oktober Lund. Författaren Elisabeth Östnäs medverkar.

28 oktober Göteborg, Kungsgatan. Författaren Peter Ekberg medverkar

Tiden är alltid klockan 17 – 18.

Vi ses väl? – välkommen!

Hedersuppdrag: seriefrämjande!

Den perfekta soffan för serieläsaren

Igår begick jag mitt första möte som styrelseledamot i Seriefrämjandet. Mycket hedrande att få vara med.  Jag älskar passionerade nördar! Ja, nördar. Det är en komplimang. Intressant att få bättre inblick i (och bakom kulisserna) på seriernas värld. Lära mer.  Jag är ju ingen seriekunskapsbärare precis men kombon av text och bild fascinerar mig (det är så klart därför jag har bilderboken som specialitet). Och jag har alltid varit en entusiastisk serieläsare, först som stort fans av fantasy- och äventyrsberättelser, senare fascinerad av kraften i den första vågen stark svensk realism med serieskapare som Åsa Grennvall, en våg som sen bara rullat vidare, och växt sig allt större och vildare.

Senast läst: Liv Strömqvists smarta, viktiga och roliga Kunskapens frukt – som är ett måste för ALLA mänskor som vill ha nån som helst aning om varför vi behöver feminism OCH alla andra tänkbara ljusstrålar på detta med olika villkor utifrån kön.

Ständigt under omläsning: Neil Gaimans Sandman med massa olika magiska bildskapare, och Kirkman/Moores The Walking Dead

 Att jag som glad serieamatör nu landat på denna stol beror säkert till stor del på att jag medverkat till att lyfta fram serier på bibliotek, inte minst genom att initiera Lunds stadsbiblioteks serieavdelning under min tid som enhetschef.  Det var en total fest att få investera i Montanahyllor och för avdelningen specialgjorda konstverk skapade av Natalia Batista – som också arbetade tillsammans med biblioteket under uppbyggnaden av avdelningen. Vill du veta mer om detta, kontakta mig gärna, eller (eftersom jag inte jobbar kvar) Olof Eliasson på Lunds stadsbibliotek.

Vill du veta mer om Seriefrämjandet? Surfa in på serieframjandet.se

Post-Litteralund

Ojojoj så härligt det blev, och nu när vi pustat ut en vecka är det ännu skönare. Går inte att peka ut något enskilt som var bäst… allt kändes bäst. Rivstart med Mark Levengood, följt av ljuvligt samtal med Ilon, och sen… nä, det går inte att räkna upp allt.

Jooooo men det MÅSTE ju ändå bli David Almond så klart. Som min hjärtepunkt. Att äntligen få ha honom på en scen i Sverige, denne i dubbel bemärkelse magiskt begåvade författare. Och han var SÅ sympatisk, och jag var imponerad över att höra hur han vid trots allt runt pensionsålder fortsätter förnya sig. Skrev på en opera om fotboll (!), gör grafiska romaner tillsammans med Dave McKean och skriver på dialekt i somliga romaner. Han berättade en gripande grej från ett fängelse, där man läst Tha Savage, hur en intern sagt (skrivit?): ”när jag läser The Savage behöver jag inte själv vara the savage …”

Fint, eller hur?

Också fint: jag fick en hälsning i min sönderlästa Skellig, jag som nästan aldrig ber om det. 

Finare: jag fick en kyss på kinden!!!  Starstruck är bara förnamnet… och så s the great David något, men det, det tänker jag faktiskt hålla för mig själv (hepp).

Å vad kul det var att träffa all fina barnboksmänniskor igen, och många var de, publikrekord, 415 huvuden mot 2007 års rekord som var 323. Det är vi stolta över.

Jag fick nytändning, kan ju dippa lite grann ibland när jag tycker det är för ankdammigt. Heja oss! Nu vill jag vara en barnboklig person igen. Tur, eftersom föreläsningsförfrågningarna för hösten tickar in.

Nu har jag framåt här endast kvar ett samtal med IBBY-jurymedlemmar på Biblioteksdagarna i Lund, 7 maj, sen är det bara att skriva skriva skriva som gäller – deadline 15 augusti, då ska manus till N&K.

Glad vår!

Hösten 2015 kommer min nya metodbok på N&K

Precis idag gick startskottet för ett nytt bokprojekt ihop med N&K. Efter ett antal möten och bollplankande är vi överens om vad det ska vara för slags bok – en metodhandledning inom Förskoleserien som knyter an till Bilderbokens mångfald och möjligheter (N&K, 2008) och fördjupar avsnittet om boksamtal.  Jag kommer att välja fem böcker (ja du läste rätt, FEM – hur kunna välja i denna flora av makalöst fantastiska böcker?) och liksom ta läsaren/pedagogen i handen genom en läsning uppslag för uppslag och ge idéer och inspiration till samtal med barnen.

Undrar du vilka fem böcker det blir? Ja det blir en av de första grannlaga uppgifterna, att välja…  Har du förslag på bilderböcker som är spännande och givande att samtala kring?

Och vad ska själva boken heta? I Förskoleserien finns redan fiffiga titlar som På genusäventyr, Bildspråk, Sagor att berätta och leka… . Kanske Bilderboksäventyr? Bilderboksresor? Bilderböcker på djupet? Näää… Du har säkert bättre idéer – nu går den helt enkelt under arbetstiteln Boksamtalsboken. Lite skojigare namn får det väl bli, eller hur?

Litteralund 2015

16 – 17 april 2015 äger den numera biennala konferensen rum, två fullmatade dagar med närmare femtio medverkande i tjugo programpunkter. Elva internationella författare och illustratörer! Bland andra min favorit sedan länge, David Almond, vars underbara bok Skellig brukar reta gallfeber på mina lärarstudentgrupper och dela dem i två läger – det är en realistisk bok, nej det är det inte alls! Och ingen fantasy, nääää, men ” … va?! ÄR det en ängel i garaget? Nä, det finns inga änglar! Gör det inte…?! ”. Så där kan det hålla på tills vi enas om att man KAN tycka och tro olika. Att det t o m är essensen när man tänker och talar kring konst, att det finns personliga tolkningar och upplevelser, och att vår läsning och förståelse fördjupas om vi tar del av varandras. Om detta ska bland andra Katarina Kuick tala om på Litteralund, och ungdomarna från Barnens Romanpris 2012 ska diskutera Jag ger dig solen av Jandy Nelson på scenen, och Karna Nyström ska hålla gigantisk bokcirkel kring David Almonds Svarta vingar -  som förresten är snabbhetspremie för kvick anmälan – de första 150 anmälda till konferensen får boken hemskickad.  

Hela programmet finns på

http://www.litteralund.se/

Och på Litteralunds fb kan du hela tiden se vad som händer. Missa inte 9 sekunder av boktornsbyggande!

https://sv-se.facebook.com/litteralund

Bok&Bibliotek 2014

Som vanligt spännande och svårt och roligt att samtala på scenen. Försöka få det att kännas som ett trivsamt vardagsrum där publiken får titta in, så tänker jag, ungefär. Det var särskilt fantastiskt att möta brasilianske HC Andersenmedaljören Roger Mello och Mariona Cabassa från Spanien, två spännande bilderboksmakare dittills nästan okända för svensk publik. Det var lite trögt i starten, vi hade inte haft möjlighet att mötas innan alla tre och hittat ton och samspel, men tog fart och blev ett fint samtal om konstnärliga val och villkor och mycket annat. Mina andra två uppdrag, att tala om spänning (där Kristina Ohlsson tyvärr blev sjuk) och bilderboken, poppar upp då och då på Kunskapskanalen och föranleder vänner att sms:a ”du e på teve” och kan ses närsomhelst på UR:

http://www.ur.se/Produkter/185137-UR-Samtiden-Bokmassan-2014-Ryslig-spanning

http://urplay.se/Produkter/185139-UR-Samtiden-Bokmassan-2014-Den-konstnarliga-bilderboken

Konferenskapten Litteralund 2015

Än en gång har jag fått förmånen att rådda ihop ett schysst konferensprogram för Litteralund – vår eminenta Lundafestival för barn- och ungdomslitteratur. Sveriges största, brukar vi skryta med så det gör jag här också. Litteralund har gått av stapeln nio gånger hittills, så det är tioårsjubileum i vår den 15 – 18 april. Festivalen består av ett offentligt program för barn, unga och familjer, ett skolprogram, två dagars konferens och ett illustratörsinspirationsprojekt, Work In Progress.

Tillsammans med projektledaren för hela festivalen, Kristina Wåhlin, och Anna Fogelqvist, som är folkbibliotekens representant i konferensgruppen, letar vi författare, illustratörer, frågor och debatter och samtalsledare för 2015 års upplaga.  Vi tar så klart också hjälp utifrån, har under hösten haft ett antal fokusgrupper med regionala representanter för bibliotek, upphovsmän och andra aktörer, och tror på att många huvuden tillsammans breddar perspektivet, alla har vi olika fokus och intressen.

Hör gärna av dig om du har idéer och förslag till mig på agneta.edwards@lund.se   eller via kontaktformuläret.

Konferenskapten Litteralund 2015 – II/Frågor i tiden

Frågor och debatter i tiden som kan tänkas lyftas på Litteralund konferens  i april är så klart En läsande klass – är arbetssättet vetenskapligt grundat eller inte, och spelar det någon roll? – och överhuvudtaget allt läsfrämjande som pågår i landet (världen).

Och: vad har hänt sedan Litteralund startade? Pratar vi om samma saker nu som 2005? Frågor som lyfts nu under arbetets gång är lättlästboomen – finns det faror med denna goda trend? - förväntningarna på b&u-boksförfattare/illustratörer om politisk korrekthet och ”viktiga ämnen” , dystopierna, var är de manliga bilderboksdebutanterna – eller:  vart tar männen vägen efter Konstfack? – vem skrivs ungdomsboken för?, hur ska en ung läsare kunna ta sig från mellanålderns  många serier med sugande lässpänning till vuxenböckerna om det inte finns några mer komplexa böcker för 12-åringar? Vem ser de läsande tjejerna när fokus ligger så på killar som inte läser?

Vad får de krympande kultursidorna för konsekvenser för bevakningen av b&u-litteratur – kan bloggar ersätta…?, varför finns det inget Babel för b&u-litteratur? Vill vi ha det? Ska det inte vara på samma arena som vuxenböckerna?

Vart tar berättelsen vägen i det digitala landskapet, och hur ser man (gör man det?) påverkan från dramaserierna på teve? Vi ser fler (eller uppmärksammas de bara mer?) uppbrutna texter, som är som lekar eller teatermanus, i bilderböckerna. Hur läser man en sån bok med en barngrupp? Eller gör man inte det? När ska den boken då läsas? Och hur? Behöver vi nya begrepp?, eller kan vi så småningom allihopa lära oss att Bilderboken också kan vara helt andra slags böcker än för 3-5 åringars lässtunder? Som Shaun Tans magnifika världar, gränsöverskridande i läsaråldrar, genrer och bilduttryck.

Läsambassadören Johanna Lindbäck kommer delta i konferensen, liksom ALMA-priset, Svenska Barnboksinstitutet, BTJ och många andra aktörer som kommer att diskutera ovanstående, och/eller helt andra frågor.

Vilka författare och illustratörer kommer du att kunna lyssna till? Lite hemligt en stund till men snart kommer en första pressrelease – då kan du också läsa mer här och på www.litteralund.se

Håll inte tillbaka kärleken, William Holden

Håll inte tillbaka kärleken, William Holden

Äntligen en ny roman av Conny Palmkvist, tillika första boken på nystartade förlaget Bucket List Books.

Handlar om: Tonårig son lever ensam med alkoholiserad far. Fadern är smed, precis som författarens far var. Modern har tidigt gått bort i sjukdom. De bor i en liten by. Smeden förlåts mycket av ett särskilt skäl, och sonen Ärlig hävdar envetet att fadern faktiskt gör så gott han kan. När Ärligs farbror dyker upp skruvas situationen till det yttersta. Låter det hemskt? Det är det inte. Ljuset slipper in, från olika håll.

Berättelsen rinner lätt som vatten. Texten är fylld av små fina hål, de där maskorna i väven som får en historia att stanna kvar för att den inte sagt oss allt. Han är så pragmatisk den unge Ärlig, accepterar saker som de är, och låter fiktionen bli det sällskap och den spegel han behöver – och vem önskar sig inte en filmstjärna från 50-talet att konversera med när ingen annan står till buds? Eller en katastrof att pröva sitt eget elände mot? Och förstås, mitt i det som kunde varit nattsvart ploppar det - som en fisk som snappar efter insekter – upp små pärlor av lyhört avlyssnad, lätt absurd situationskomik. Om man – helt onödigt egentligen - skulle genrebestämma Håll inte tillbaka kärleken, William Holden kunde det kanske kallas magisk melankolism? Eller melankolisk magi?  Nja, mer realistiskt än så är det allt.

Conny är en vän, ibland också kollega, han gör dessutom min hemsida så himla snygg, och allt detta är jag mycket glad för, men framförallt är han en sjuhelsickes bra författare, och det kan nu många fler än jag glädjas åt än en gång.

Next stop: Bok&Bibliotek

Då drar det ihop sig till årets kalas! Lite nervigt så här dagen före avresan, jag undrar som vanligt varför jag inte börjat scanna in bilder tidigare – jo just det, min scanner var obrukbar, det visade sig vara en lös kontakt … hur dum får man bli?, fast sannolikt ett (o)medvetet led i den så kallade prokrastineringen- den oädla konsten att skjuta upp saker.

Nå, nu ligger en bokhög med zombies, grimmar, impar och allehanda spöken och ryslig spänning tillsammans med ett gäng post it-lappar och en ppt-presentation färdigt för transport till Göteborg och leverans vid seminariet med Kristina Ohlsson, Åsa Larsson och Magnus Nordin. Det ska bli mycket spännande (!), inte minst att höra om de båda deckardrottningarnas väg till att skriva för yngre läsare.

Denna text torde vara uppmjukningen för att samla ihop alla trådar och tankar och bilder till Konst-igt?, där Anna Höglund, Ulf Stark och Per Gustavsson och jag ska prata bilderböcker. Jag håller växelvis med scannandet på med en mini (mikro)-enkätundersökning (som det brukar heta, men är det inte en taftologi?, en enkät är väl en undersökning?) med branschrepresentanter för att kolla seminarietextens antagande om att det kommer allt fler komplexa bilderböcker.

Och så spelar jag lite goa latinska rytmer för att styra in hjärnan på ett parallellt spår: ett samtal med den brasilianske bilderboksmakaren Roger Mello, årets HC Andersen-pristagare, och hans spanska kollega Mariona Cabassa – så roligt att få möta och introducera för publiken alldeles nya namn (därmed inget ont om mina samtalspartners nämnda ovan …)

Solen skiner, så samban passar bra, och på gården står fem kassar kryddväxter från Tirups örtagård och doftar och väntar på plantering i nyanlagda kryddträdgården. Svår frestelse för arbetsmoralen…

En lunchpaus med spaden i högsta hugg får det nog bli.

Vi ses i mässvimlet!

På fri fot igen

Hej, nu är jag här igen! Och jag tänker skriva om frilanslivet i litteraturens tjänst som diversesysslande, delvis ambulerande, boklig legosoldat - om jag får tillåta mig att vara lite fånigt högtravande. Det kommer så klart handla mycket om böcker här. Och skrivande. Men inte bara. Du kommer också att hitta texter och tankar om annat, såsom byggprojekt i gammalt hus, blommor och trädgård, lite om livet på landet i största allmänhet och så är det sannolikt så att det blir en del om yoga. Eller måhända en kombination av dessa för mig viktiga livsingredienser. Som att jag planerar att bygga ett yogarum på vinden.

Först: vad tusan hände?

För två år sen skrev jag ett entusiastiskt sista blogginlägg dagen innan jag tog steget in i en kommunal kostym som stolt skulle bäras varje dag. Enhetschef på Stadsbiblioteket i Lund. Möjlighet att pröva mina tankar om biblioteksutveckling i verkligheten. Långsiktigt tänkte jag, och skrev också så här. Långsiktigt. Visst. Och stadigt. 7.03 från Teckomatorp. Varje dag. Eller kanske lite mer valfrihet från Eslöv? Ja, flera tåg i timmen! Av detta kan uppmärksam läsare bekant med geografin sluta sig till att jag bor på landet. Yes, mitt i spenaten.

Stadiga tider. Stadig lön. Inte precis en stöddig lön, men okej, samma som jag dragit in som frilans på en massa diverse spretande uppdrag. Nu utan att behöva fakturera, och säker leverans inklusive tjänstepension. Och kollegor. Fin konst på rummet fick jag välja från kommunens samling. Ytterst hedrande alltihopa.

Alltså, det blev för bökigt att pendla så mycket. Ingen tid över till livet. Jag köpte en lägenhet i stan. En övernattningslägenhet. Visst hörs det så seriöst? Och lyxigt! Nu hade jag det bästa av två världar, ett charmigt hus på landet och en stilig liten lya ett stenkast från stationen och två från jobbet.

Och nu efter två år hänger jag i alla fall tillbaks den där kostymen på galgen och säger Tack, men den passade nog inte riktigt. Det stramar lite över bröstet – eller är det magen? (jo,jo lite sämre med tiden för träning, det är ett som är säkert…) Eller fel märke? Inte tillräckligt med stretch i tyget? Fel färg? Fel modell?

Kanske en blandning. Och så förstås det faktum som gjorde att det fanns råd att införskaffa den där lägenheten. Ett arv. Det är ju trevligt, jättetrevligt, men orsaken till arv orsakar ju som bekant vanligen sorg. Min chef brukar säga att jag förlorade 1 1/2 förälder på en gång. En gick bort oväntat och ofattbart fort, och den andra tog då ett gigantiskt kliv längre in i demensdimman, och finns kanske med mig fysiskt en liten stund till. Mentalt, ja kanske är det en halv förälder kvar. Eller en kvarts. Eller nej, det är ju tvärtom, jag har blivit den omhändertagande. Jag vet att ni är många därute som känner igen. Det är tungt.

Detta händer alltså ett halvår efter tillträde nya jobbet. Tillika första seriösa stora chefsjobbet. Alltså, det blev för mycket. För mycket frånvaro, för lite kraft, för lite tid för det som ger energi i ledarskapet, eftersom det formella chefandet inte går att tulla på. Administration och rutiner.

Och så är jag ju så förbaskat frihetslängtande! Inget bra på samma rutin varje vecka eller månad. Inget bra på att …  Nej! Det är sååååå tråkigt och meningslöst att prata om varför jag inte vill mer! Så negativt. Framförallt längtar jag ju TILL. TILL något. Till friheten. Till utrymmet att välja själv. Att inte ha så mycket ansvar för andra. Inte så många detaljfrågor att lösa. Det är de stora linjerna, strukturerna, initiativen, prioriteringarna, kraften att förändra, modet, katalysatorn – det är jag, det är det jag är bra på. Jag hamnar nog på en ny plats i det landskapet igen. Det är inte färdigt. Jag känner fortfarande lust till ledarskapet. Inte avskräckt. Men kanske gör jag mig bäst som projekt- och processledare. Eller nån annanstans i hierarkin. Vad vet jag… Nu, nu vill jag till det kreativa, till lusten! Kunna styra min tid. Yoga varje morgon. Promenera på åsen på lunchen. Skriva på natten om det är då det känns och bränns. Och läka lite längs vägen. 

Jag vill kunna fördjupa mig i litteratur, frågor, ämnen, få nyfikna mig och reflektera, lära och dra slutsatser. Handla, eller förmedla det upptäckta. På bokmässan ska jag till exempel samtala med två illustratörer, en från Brasilien och en från Spanien om hur bilder förflyttar sig och tolkas i olika kulturer. Jag kan ingenting om spansk eller brasiliansk bildtradition! Eller konst. Vad härligt! Jag får leta och lära. Fundera ut hur vi gör detta på för publiken bästa vis. Här går jag igång, här gör jag mig. Här är jag liksom lycklig. Jobbet är en lek. Leka och läka? Läka genom lek?

Jag längtar också ut till alla er därute i landet, i mina nätverk, gamla bekanta. Och nya. Komma och prata med och för. Från Halland har de hört av sig redan, det känns skönt. Att finnas kvar. Inte glömd. Och kanske bjuder jag hem er! Däruppe på vinden blir det nämligen inte bara yoga med näsan mot öster utan plats för kreativa verkstäder, skrivarkurser och skapande av bilderböcker. Kursverksamhet kan man säga. Dags alltså att ta fram pedagogen jämte journalisten, hon som letar spanska bilder. Och författaren ska också krypa ut ur dvalan under hösten. Finns en bilderbokstext att färdigställa…

Det är så klart inte utan så kallade blandade känslor jag lämnar mina fantastiska medarbetare. Jag kommer att sakna er! Idag fick jag ett fint lagerträd på vår näst sista APT (det betyder arbetsplatsträff), och vi hade finfika och bokprat och jag är stolt över vad vi gjort de här två åren. Om det ska jag berätta en annan gång. Det har jag lovat. Att berätta hur de kämpar på och gör en schysst verksamhet därinne i den kommunala kostymen. Utan kommunala kostymer som grund skulle ännu färre barn läsa bra, och med lust. Så är det ju bara.

Jag ska fortsätta bidra, nu åter iklädd frifräsarens osäkrare skrud. Hojta bara så kommer jag och förenar krafter med er. I höst tar jag det lite lugnt, odlar min trädgård, åker till Göteborg och till Halland, kanske nån mer tur ryms. Jag ska också ägna mig åt att kolla vad som hänt under de senaste åren, då jag doppat näsan mer i budgetar än i barnböcker. Så jag kanske ringer till dig och frågar – hoppas det är ok?