November. Efter gudomligt vackra oktober då löven bara brann av färger kommer fukt, regn och blåst. Jamen det är väl okej? Bättre läsväder får en leta efter. Började på Clive Barkers senaste igår kväll och förväntar mig många sköna rysningar.
Oktober var som vanligt en resemånad. Jag har farit från Malmö i söder till Luleå i norr, och träffat studenter, föräldrar, pedagoger och bibliotekarier. Dessutom i projektet Bokprat fått möta ett antal författare och illustratörer och prata om deras verk och arbete – så roligt, stort tack för samarbetet säger jag till förlagen Berghs, Opal och Natur&Kultur och så klart till Akademibokhandeln där bokpraten skett på ett antal orter; jag tillsammans med Kajsa Gordan, Per Gustavsson, Therese Henriksson, Elisabeth Östnäs och Peter Ekberg. Per Gustavsson och jag hann med ett kort radiosnack också, i Karlstad. Och Arvika bibliotek fick en fin utmärkelse, Per överlämnande Svenska Barnboksakademins Gillar-diplom:
"för insikten att hälften av bibliotekets utlåning är barn- och ungdomsböcker och för att man låtit detta avspegla sig i det fysiska rummet".
GRATTIS Arvika! Och tack Maria för fint arrangemang där många kom och lyssnade på bokpratet med fokus på barns läsning och vad föräldrar och andra vuxna runt barnen kan göra för att peppa till bokläsning och samtal.
Vad vore vi väl utan biblioteken? Barnbibliotekarierna som bygger nätverk och bjuder in, som tjatar sig till affischplatser, outtröttligt ordnar författarbesök och föreläsningar och fortbildningsprojekt, som söker pengar, som entusiastiskt fixar så väl fika som utställningar och som berättar sagor och berättar om bra böcker. Om korta böcker, tjocka böcker, spännande böcker, roliga böcker, kärleksböcker, kanske också om konstiga böcker och om fantasyböcker, serieböcker och serier, deckare, bilderböcker och faktaböcker. Om lättläst såväl som svårhittat. Pekböcker och ungdomsromaner. För barn som gillar att läsa eller som kanske kommer att göra det, snart. Förhoppningsvis. Utan barnbibliotekariernas entusiasm och kompetens stod både föräldrar och pedagoger sig slätt.
Efter denna hösts erfarenheter av arrangemang på olika arenor vill jag än en gång slå ett slag för fler och bredare samarbeten. Nyttja varandras nätverk och förutsättningar! Bokhandel och bibliotek och skola har ALLT att vinna på att samverka.
Heja er!
Och heja Bergs kommun, Britt-Inger, Kerstin och alla ni andra entusiaster, som fick nästan varenda förskolepedagog att trotsa första halkan och ta sig ut bland industrierna i Svenstavik för en helkväll kring bilderböcker och boksamtal som avslutning på inspirationscirklar kring barns språk och läsning. Nu drar arbetet med en litterär kanon igång där, tror jag. Jag vet inte vad jag tycker om kanon egentligen, men detta att komma samman och diskutera vilka böcker som ska vara med är i sig en fantastiskt bra sak. Och kanon existerar ju vare sig en vill eller ej, så varför inte besluta tillsammans vilka böcker barnen absolut bör möta under sin förskoletid. Då är chansen större att det blir en bredd på läsningen, och inte enbart det som råkar finnas inne på bibblan eller som en redan känner till. Viktigt i arbetet med en eventuell kanon är att sätta ett datum för när den ska revideras. Annars cementeras urvalet. Jag har sett litteraturlistor från universitetskurser i barn- och ungdomslitteratur med böcker som knappt var aktuella och relevanta ens för tio år sen…
November alltså. Skrivtid. Nu ska jag ta upp mitt manus igen för nästa bok på Natur&Kultur, metodboken om boksamtal som var tänkt att vara klar nu. ”Jag älskar deadlines. Jag älskar ljudet när dom swoooschar förbi”, ungefär så sa Douglas Adams (Liftarens guide till galaxen). Jag skulle ju mer älska att ha tryckt på Send-knappen före 15 januari. Ser ni hur jag skrattar? Och skakar lite på huvudet åt mig själv? Nå, bara att sätta igång. På återhörande.