Nya BBMM är färdig!

BBMM? Internt arbetsnamn för den hopplöst långa – men talande – titeln BilderBokens Mångfald och Möjligheter. Det vill säga min första bok, som kom ut 2008 på Natur&Kultur, som nu fått en välbehövlig uppdatering. Planen var att den skulle varit klar för utgivning under våren 2019 men det blev en kraftigare omarbetning än vad vi i förstone hade tänkt oss – det är svårt att riktigt se behoven innan man sätter sig och börjar jobba igenom en bok.

Vad är då förändrat? Den nya läroplanen för förskolan har förstås skapat en helt ny utgångspunkt för boken genom att där nu för första gången explicit talas om högläsning och boksamtal. Det innebär att alla förskolor måste förhålla sig till litteratur och läsning som en del av undervisningen – inte enbart som underhållning eller lugnande medel (som jag på skojsamt allvar brukar beteckna ett tidigare inte helt ovanligt förhållningssätt). 

Avsnitten i BBMM 2008 om genus och mångkultur har byggts ut och tar upp normkritik, representation och inkludering utifrån fler perspektiv än tidigare – det är en av de stora samhällsförändringarna under de tio år som gått sedan boken kom ut första gången; att vi uppmärksammar normer på många fler plan. Flerspråkighet och digitalisering är två andra områden som nu berörs. Och kopplingen till forskning om läsning och litteracitet - ett fält som verkligen växt - har förstärkts och uppdaterats.

Det som tagit mest tid och kraft är förlagets önskemål att den nya utgåvan skulle ta upp även faktaböcker – den första utgick ju helt från skönlitterära bilderböcker. Bra idé tyckte jag men hur genomföra på bästa sätt? Dels är det inte min hemmaplan på samma sätt som bilderböckerna, så jag behövde göra ny research genom att läsa en massa faktaböcker, göra intervjuer och förstås att läsa facklitteratur – vilket jag upptäckte att det fanns ganska lite av. Dels var det en rejäl utmaning att därefter välja och begränsa materialet för att boken inte skulle svälla alltför mycket, och ändå få med tillräckligt (och relevant material) för att det inte skulle kännas inkastat ”bara för att”. Att diskutera faktaboken som intresseskapande kändes viktigt och inte så svårt. Klurigare var att få in något även i den mer teoretiska delen av boken, men eftersom det i särskilt faktaböcker för de yngre barnen ofta finns en hel del berättande inslag gick det att lyfta fram åtminstone somligt av intresse inom samma ”analysapparat” jag använder för den skönlitterära bilderboken. 

Att gå djupare än så fanns det inte utrymme till – huvudsaken för både mig och förlaget var att på detta sätt bidra till att (utöver det självklara kunskapsinnehållet) höja faktabokens status som läsning och litteratur. Till exempel genom att visa på att även faktaböcker har såväl språkliga som konstnärliga värden. Det vore roligt att få tillfälle att skriva mer om det teoretiska, till exempel textstrukturer, gällande faktaboken – kanske får det bli en bok till!

Och sist men inte minst: så många exempelböcker behövde bytas ut! Antingen för att de var utgångna och svåra att få tag på eller helt enkelt kändes inaktuella. Alla dessa nya omslag ger en uppdaterad känsla direkt när man bläddrar i boken, liksom den förändrade färgskalan – fräscht tycker författaren, som är mycket nöjd med helheten. Formgivaren Johan Ekelund har gjort ett fantastiskt jobb med att komprimera det betydligt större textomfånget utan att förlora läsbarheten och det inspirerande uttrycket, eller att öka bokens totala yttre omfång för mycket. Och som vanligt har ”min” (efter tre gemensamma projekt känns det ju så) redaktör Charlotte Abenius Lundström varit en klippa med sina skarpa ögon för text och struktur och stora sinne för humor. I hennes händer är författaren och boken trygg. Omslaget av Maria Svedberg är som synes supersnyggt – N&K är ett förlag som satsar på sin utgivning. 

Så efter drygt ett års process, varav kanske sex – sju månaders arbetstid, då manuset i olika stadier valsat först mellan mig och Gerda Lundberg, pigga projektledaren på förlaget, typ tre - fyra gånger, sedan mellan mig och redaktören fem – sex gånger, därefter mellan redaktör – formgivare – författare uppåt sex gånger samt (icke att förglömma) en runda på slutet med en korrekturläsare så är det nu i veckan (28) på väg till tryck. Går allt som det ska finns boken i handeln i mitten/andra halvan av augusti. Till dess ska jag ha uppdaterat den handledning som finns till boken, men först blir det tre veckors sommarlov innan även höstens föreläsningssäsong drar igång så smått med förberedelser inför kommande workshops med mera.

Njut sommaren, det ska jag göra!

Årskrönika 2018

36955438302_d935f4ad2c_k.jpg

Hm, inte ett inlägg här sedan april 2018, trekvartsår alltså. Det beror delvis på att jag då drog igång @laslast som är mitt arbetsrelaterade konto på Instagram där jag kan dela min vardag, läsning och uppdrag et cetera. Men mest beror det nog på att det varit alldeles för lite tid för mer djupgående reflektion och ”kringjobb”, som man som egenföretagare mest får betrakta till exempel en blogg som denna. Går ju inte tacka nej till uppdrag med argumentet att jag ska uppdatera min hemsida J… så bra att jag får puffar ibland av Conny som hjälper mig med sidan, när det gått för långt, tack!

Vi är ju olika, somliga verkar hinna så himla mycket! Jag är en sån där som öser ut rätt mycket energi när jag står på scen, eller har ansvaret på annat sätt, och inte vare sig orkar eller vill ägna till exempel tågresorna mellan städer eller hotellkvällarna åt så mycket mer än att koppla av eller kanske behöver ställa om och fokusera på nästa ställe. Läsa mejlen kanske. Annars läser jag deckare eller ännu hellre romantiska komedier – ge mig en Lucy Dillon any day(du ska veta att jag drömmer om att skriva nåt liknande) - eller inredningstidningar för att skölja ur hjärnan. Och gör lite yoga (ja inte på tåget kanske, mer än lite meditation i all hemlighet, men på hotellet). Med åren har hjärnan blivit lite trögare också, liksom sinnet känsligare, så det är stressande att kasta sig mellan olika grejor. Närvaro och fokus har blivit mer min melodi. Det beror nog på yogan, sa en kompis som är mer van vid mitt yngre mer dynamiska fartfyllda jag. Det har hon nog rätt i. Tacksam för de verktygen det ger att hålla lugnet när tåg är försenade, teknik strular eller jag helt enkelt bara (!) ska hålla talargreppet om en himla massa människor. Och så får jag ju bekänna att även om jag älskar att jobba med det jag gör, människor och böcker, så älskar jag minst lika mycket att vara ledig. Renoverar hus, odlar, vandrar och så vidare. Annars hade jag så klart hållit på och jobbat hela tiden - fast det tror jag inte är nyttigt, för någon. 

2018 var (ännu) ett fantastiskt år med många uppdrag, framförallt föreläsningar, sammanlagt tror jag att jag pratade för närmare 5 000 pedagoger, bibliotekarier och andra litteraturförmedlare och läsinspiratörer. Det manar till eftertanke, på flera sätt. Vilket ansvar det är! Att verkligen ge den där skjutsen och inspirationen till att jobba mer, oftare, djupare - eller bredare! – eller mer genomtänkt med läsningen på förskolan för att alla barn ska få chansen att möta boken på bästa sätt. Att träffa rätt, möta pedagogerna där de befinner sig och helst puffa dem vidare, visa nya vägar, böcker och sätt att tänka kring läsning. 

De senaste åren har jag nästan alltid mött stora publiker, 100 – 500 personer. Då är det ju oundvikligt att en del sitter där och tänker ”jaja det där har man ju hört” eller ”det där gör vi redan”, förhoppningen är då att jag i alla fall kan ge dem bekräftelse, och ny energi att fortsätta. I samma publik sitter det sannolikt andra som inte alls tänker på litteraturen och bilderböckerna och läsningen på förskolan som jag gör, som kanske till och med blir provocerade – jag är verkligen ingen anhängare av att alla måste gilla det man säger, men ibland kommer reaktioner i pauser eller efteråt som visar att hoppsan, här var vi nog alldeles för långt ifrån varandra, här hade vi behövt prata mer direkt, kunnat nyansera resonemangen utifrån den förskolans eller pedagogens förutsättningar. 

Det kan jag grunna en del över. Och tänka på de serier av workshops vi hade i Skåne i början av 2000-talet, med mindre grupper och där varje pedagog fick en gedigen grund. En stor kostnad så klart, men också med många förändringsarbeten igångsatta. Jag uppskattar mycket att få komma som en del av ett sådant projekt, att inte enbart göra ”lösryckta” föreläsningar. En föreläsning kan – ska – ju sätta igång tankar, helst ställa frågor mer än ge svar (precis som en bra bilderbok!). Det är i alla fall min uppfattning. Sen skiljs vi åt, jag åker hem och publiken och reflektionerna – ja vart tar dom vägen? Finns det en kollega att prata med? Eller en nätverksgrupp? Det hoppas jag! Då är det lättare att ta det en hört vidare, omvandla idé, tanke, inspiration till handling. Eller ventilera något en inte höll med om, hitta det egna svaret på frågor som väckts.

Det är så fint med kommuner som jobbar långsiktigt. Kanske använder någon av mina böcker (och/eller andras förstås, det vill jag ju säga även om detta inte är public service så att jag måste) och studiehandledningarna som hör till som underlag för kompetensutveckling, och så kommer jag som en kick off eller inspiration mitt i eller som avslut. Inte sällan agerar bibliotekarier som ”cirkelledare” – hallå alla bibliotekarier, ni besitter en fantastisk kompetens, hör ni det? Kontinuerlig påfyllning och mindre grupper som får tid att reflektera och dela kunskap och erfarenheter, det ger resultat! Ibland, särskilt i närliggande kommuner som Lund till exempel, har jag också haft förmånen att själv få hålla i en rad av workshops. Det är SÅ givande, även för mig menar jag. I en workshop får jag möjligheten att lyssna på reflektionerna, dela vägen mot det där svaret, som förstås kan se olika ut från olika personer, pedagoger och förskolor. Då lär jag också mig nya saker, får nya perspektiv! Utan de pedagoger jag möter skulle jag inte kunna hålla på med det jag gör, i föreläsningar och böcker, eftersom jag själv bara kan litteratur, inte så mycket om barn, inte är i förskolans vardag. Det är mötet mellan våra kompetenser som gör´t!

Det är väldigt positivt att förskolans läsning kommit så mycket på agendan idag, jämfört när jag började för 20 år sedan. Då var det nästan uteslutande bibliotek som bokade in mig för att prata för läsombud eller liknande nätverk, kommunala eller regionala. Numera kan det också vara skolförvaltningarna som bokar direkt, även om det fortfarande är mindre vanligt. Jag tycker att så många fler inom förskolan uttrycker en medvetenhet om läsningens vikt och roll, och har utvecklat kreativa och givande sätt att arbeta med litteratur. Det som kan bekymra mig är att så många enbart anlägger ett instrumentellt perspektiv, inte ser bilderboken som konst och litteratur och läsupplevelse. Det finns en övertro på böcker som mest liknar färdiga manualer som tros kunna påverka barnen att bli, ja vad då, goda människor och medborgare, ett slags läromedel för livet. Jag kommer aldrig sluta propagera för den djupare läsningen, böcker som ställer frågor, lämnar utrymme för reflektion och samtal, böcker som kan beröra på djupet och därigenom påverka. Det tror jag är vad som verkligen kan göra skillnad, när du blir berörd. Kanske störd, kanske provocerad, i känslor så väl som tanke. Oavsett om du är 5 eller 55 år ung.

Med den nya skrivningen om högläsning och samtal om böcker i revideringen av förskolans läroplan som träder i kraft i juli 2019 kommer behovet att öka ännu mer av kunskap, kompetens, inspiration och metodutveckling inom förskolan. Känns kul att kanske få spela en roll i det, både genom föreläsningar och workshops och förstås genom mina böcker. Den första, som jag tänker på som grundboken, Bilderbokens mångfald och möjligheter, kommer i en kraftigt reviderad nyutgåva i vår, mars – april. Tänk att det gått över tio år sedan den kom ut 2008. Parallellt med föreläsningar och sommarens skrivarkurs – och ett jättestort byggprojekt härhemma – har jag under 2018 arbetat med den revideringen, det jobbet fortsätter nu här i vår.

Det ska jag berätta mer om, i nästa blogginlägg. Som inte dröjer ett år, jag lovar. 

 

LÄSLAST på Instagram!

@edwardslaslast

Om du är nyfiken på vad som händer löpande i litteraturpedagogens vardag följ mig gärna på Instagram på @edwardslaslast där det blir rapporter från läsning, föreläsningar och annat jobbrelaterat.

Om du i likhet med mig gillar natur, trädgård och gamla hus och inredning hittar du mina personligare bilder på @aggieedwards .

Välkommen!

Nya boken blev succé!

agges-bild.jpg

Hepp, vilken fantastisk arbetshöst det har varit. Full fart med föreläsningar och workshops med mera över hela Sverige, till och med en sväng till Vasa i Finland – tack alla uppdragsgivare! Det är så inspirerande och ständigt lika lärorikt att komma ut och träffa olika konstellationer av pedagoger och/eller bibliotekarier, samlade i grupper om allt från 15 personer till 400.

Tiden har dock inte räckt till att uppdatera här förrän nu, när julen nalkas med stormsteg…

Zombies och barnvakter

Som redaktör har jag fortsatt jobba med Magnus Nordins skräcknoveller, höstens titel Nattskräck är en riktigt ruggig historia om en barnvakt vars uppdrag blir tuffare än planerat. I skrivande stund jobbas det som bäst med sättningen av Fredlös, femte delen av zombieserien Varelserna, som kommer ut i vår på Berghs förlag. Illustrerad av Staffan Gnosspelius, ett nytt roligt samarbete, i de tidigare delarna är det Lars Gabel som har gjort bilderna och Anna Hjerpe som var redaktör. Hedrande att överta stafettpinnen i en så populär bokserie.

Polyglutt

Ett annat intressant uppdrag som löpt under hela året, och lanserats i höst, är arbetet med bokurvalet och handledningen till Inläsningstjänsts nya bilderboksapp för förskolan, Polyglutt. I dagsläget är det cirka 150 titlar i appen, samtliga inlästa på svenska och närmare hälften av dem också på andra språk, målet är att hälften av böckerna ska finnas på upp mot 10 olika språk. Fantastiskt, tycker jag! Tänk så många barn som nu kan få tillgång till kvalitativa bilderböcker på sitt eget modersmål, och hur det kan underlätta arbetet med flerspråkighet på förskolan. Handledningen är en slags best of från mina föreläsningar och böcker, tänkt som lättläst, kortfattad inspiration eller som grund för diskussioner om läsning och litteratur på förskolan i personalgrupper och arbetslag. Handledningen utökas i takt med att det successivt kommer in fler böcker in i appen. Vi ser också fram mot att få höra från era verksamheter hur ni använder Polyglutt, för att kunna sprida goda exempel.

Boksamtal med bilderböcker

Och sist men inte minst, min nya bok Boksamtal med bilderböcker, som kom ut på Natur & Kultur i augusti (2017) och som jag jobbat med de senaste två åren, vilket härligt mottagande den fick: sålde slut på första upplagan på drygt två månader!

Boksamtal_omslag.jpg

Nu finns andra tryckningen i lager, jag hoppas förstås att den går åt lika fort J. Hör att flera kommuner under 2018 tänkt jobba med boken utifrån tillhörande studiehandledning med all (eller delar av) sin förskolepersonal – det värmer litteraturpedagogens hjärta! Att skapa förutsättningar för likvärdighet genom att ge pedagogerna en gemensam grund att stå på är så rätt tänkt. Tillsammans med Natur & Kultur har jag gjort ett par olika Reflektionsblad som ska underlätta arbetet med boken och med boksamtal ute på förskolorna. De finns, liksom studiehandledningen, att ladda ner fritt från N&K´s hemsida. Hör gärna av dig om du har provat arbetsmaterialet och har funderingar eller frågor. I Lund, där jag jobbar i workshops om boksamtal med pedagoger från satsningen Förskolebibliotek, upptäckte vi lite tokigheter – så är det alltid – som rättas till efter hand.

Nästa stora projekt är att omarbeta min första bok, Bilderbokens mångfald och möjligheter, (N&K, 2008), som nu har tio år på nacken och behöver fräschas upp, dels utifrån ny läroplan för förskolan, dels utifrån perspektiv som ”genus” och ”mångkulturellt” som vi sa då. Idag genomsyrar normbrytande perspektiv på ett helt annat sätt det pedagogiska tänkandet, och då även kring litteratur förstås, liksom flerspråkighet. Det är även tänkt att boken ska riktas in tydligare även mot de första skolåren, eftersom den redan används på många pedagogutbildningar. Jag ser mycket fram mot att till exempel få lägga in nya litteraturexempel, rätta till saker jag kanske tänker annorlunda om idag eller som det kommit ny forskning på, och allmänt uppdatera.

Men först tar jag ledigt över jul och nyår, kanske till och med ända tills på andra sidan trettonhelgen!

Vi får väl se när det rycker i skrivarfingrarna. Det ligger ju några egna berättelser och skvalpar också, inte enbart i hjärnan längre utan (till olika stora delar) på plats i prydligt döpta dokument. Alltid en början!

God Jul & Gott Nytt År!

En veckas skrivande - och mycket mer

Fritt & Frivilligt är devisen för sommarkurserna på Fridhems folkhögskola, och så ska det förstås vara när människor tillbringar en sommarvecka med att ägna sig åt ett stort intresse. Fast helt fritt kan ställa till det för kreativiteten! Ramar främjar fantasin, det är där vi lärare kommer in i bilden.

Jag hade under förra veckan förmånen att coacha elva skrivsugna på kursen Att skriva för Barn och unga. Tidigare har jag haft en bilderbokskurs (också på Fridhem) tillsammans med Anna Höglund, och har också gjort skrivarkurser ihop med Conny Palmkvist på Helsingborgs bibliotek. Så nu var det premiär som sololärare och för ett nytillverkat kurskoncept. 

Det var förstås fantastiskt roligt! Ibland saknade jag en parhäst, dels för att kunna ge mer personlig respons, dels ha möjlighet att tänka efter och reflektera mellan varven, hinna hämta upp lösa trådar som kommit på glid i teflonhjärnan, påminna sig (mig) om viktiga diskussioner. Men, det blir ju ändå späckat med information, ny kunskap och nya tankar och idéer för deltagarna, och förhoppningsvis knyts de där trådarna ihop vid senare tillfällen och i andra sammanhang.

Jag är mäkta imponerad av hur denna sköna elva utvecklades under veckan. Någon läste för första gången någonsin upp en text för andra, en fick ett genombrott med ett par karaktärer som legat och skvalpat utan att hitta sin historia, ja utan att ens ha mötts, en tredje som i början påstod sig inte ha någon fantasi öppnade den dörren på vid gavel och ut flödade en ådra för smått rysliga historier. Och en sak som så många stora författare lyfter fram (och som jag själv sagt många gånger), att bra litteratur inte skrivs genom att adressera ett problem, fick sig också en törn när en kursdeltagare omvandlade en personlig problembaserad berättelse till något som med bearbetning kommer att kunna bli allmängiltigt och angeläget OCH få estetisk höjd. Bravo allihopa, applåder!

Vad gjorde vi egentligen?

Vi samtalade om vår barndomsläsning, och om moderna böcker för moderna barn. Vi diskuterade ämnen, tilltal, genrer och språk. Vi undersökte litteraturens form. Att bli uppmärksammad på bokens beståndsdelar som miljö, karaktärer, tid och miljö, samt berättarperspektiv, sådant alla vet finns men kanske inte satt ord på eller direkt tänkt på, brukar skapa aha-upplevelser. Det blir lättare att få syn på hur det är gjort, att se att skrivandet är ett hantverk och inte enbart ett idéskapande. Då kan man både studera hur andra gör och få verktyg till sitt eget författande.

Gänget provade på allt möjligt. Bland annat att skriva utifrån en känsla: ”hjälp jag har glömt badkläderna, hur känns det, och vad kan jag göra?”, och utifrån en händelse - en kebabstöld, based on a true story – och att skriva med alla sinnen involverade i en övning vid magiska Odensjön i Röstånga.

Ur en låda med diverse föremål spånades karaktärer ihop, som därefter placerades in i berättelser.

Jag tycker det är givande att låta folk jobba omväxlande tillsammans två och två och att skriva enskilt, fantasin får en boost när den möter någon annans i samarbete.

Vi hade också från en generös författare fått låna en antagen ungdomsnovell med några redigeringsrundor kvar innan utgivning, och provade på att redigera. Där hittade vi exempel på show, not tell och kunde diskutera vad det och ”att lita på läsaren” betyder, liksom hur en karaktär blir trovärdig och hur mycket inledningen betyder. Det talade vi förstås om även utifrån deltagarnas egna texter, men att se att även en etablerad författares text behöver bearbetas är skönt för självkänslan - och den är lättare att kritisera.

Novellens motiv och karaktärer fick också utgöra underlag för att skapa en ny berättelse med samma ingredienser, fast omvandlade för att passa ungefär sexåringar. Då skrevs det inga texter utan vi lade bara upp stommen, lite som en synopsis, genom att låna bilderbokens standardform med sexton uppslag som mall och stöd för dramaturgin. Förutom att den förstås visa att handlingen i just en bilderbok inte kan ha för många turer så hjälper den övningen - oavsett för vilken ålder man skriver – att överblicka berättelsen och skapa struktur och rytm.

Apropå det så var en sak jag glömde (alltid är det något) att lyfta hur man kan använda strukturer och motiv från klassiska berättelser för att finna en form för sin egen historia, oavsett när och var den utspelas. Vi pratade om tretalet, och stegringen i folksagan, men inte så ordningsamt, inte till exempel att persongalleriet kan ”översättas” till andra historier. Och vi pratade om fantasyns olika världsbyggen och relationen till den ”verkliga” världen men inte att man kan skapa som två världar även i en realistisk berättelse som en karaktär rör sig mellan. Eller låta sin huvudperson följa hjältens resa även utanför sagan, fara ut i världen och lära och komma hem igen, överhuvudtaget är ju resor användbara, eller nyttja Romeo och Julias predikament, eller sätta sina karaktärer på en öde ö eller i en hiss eller… Allt för att få igång händelserna.

Men det kan man ju läsa om, det finns många skrivarhandböcker. Någon på kursen önskade sig mer samlade anteckningar, eller kanske något kurshäfte. Jag vet att min tavelteknik är usel, och jag lockas lätt på villovägar och sidospår i samtalen så att den röda tråden trasslar sig. Fast jag tröstar mig lite med det där Fritt, tänker att ett fritt flöde släpper loss andra saker i (i alla fall i många av) oss än en helt stringent undervisning. Och att det finns mängder av skrivarhandböcker för den som vill dyka djupare, ha fler (och kanske tydligare) anvisningar. Den bok som jag tror ligger närmast mitt förhållningssätt är Så skriver du för unga av Ylva Carlsdotter Wallin (Ordfront, 2013). Utan att jag har läst den från pärm till pärm, bara bläddrat och gjort nedslag, tycks boken lyfta allt väsentligt och har en fin ton, fiffiga praktiska tips och bra övningar.

Jag hoppas få möta i alla fall några från det här gänget igen och göra en Att skriva för barn del 2. Där kanske några av de berättelser som nu föddes kan finslipas. För förhoppningsvis känner alla som jag själv gjorde efter kursen (utan att ha skrivit en rad), att:

Nu är det dags! Nu ska jag ta skrivandet på allvar!

Det där med att man ”inte har tid”, det håller ju inte. I alla fall inte för mig. I år har jag massor av jobb i sommar men förra sommaren tittade jag (för andra gången) på alla säsonger av True Blood. 7 x 10 x 45 minuter som jag kunde ha skrivit istället. Nu har förstås alla andra viktigare saker som står i vägen för skrivandet men jag, jag har absolut INGENTING att skylla på. 

Vad vi pratade om under kursen var att vi lätt blir så stränga mot oss själva, dels är fyllda av prestige (och möjligen därför hellre tittar på flera säsonger vampyrromantik?), dels börjar kritiskt granska sina texter alldeles för tidigt i skrivprocessen. Jag tror också att många överhuvudtaget börjar skriva alltför snart, det vill säga tänker att när de sätter sig ska hela historien komma ut, och i rätt ordning och på en gång. Jag tror mer på metoden att samla på sig material, bits and pieces, karaktärer, scener, dialoger och skriva ner dem vartefter. Då behövs det inte så lång skrivtid – och 23 minuter om dagen lär visst åstadkomma en romanmängd tecken på något år! Sen gör man som Ulf Nilsson, tror jag det är, föreslår: tar fram dem ibland och tittar om de har något samband. Om en historia kan utkristallisera sig. Eller så var det Stephen King. Hans bok Att skriva. En hantverkares memoarer, har kommit i nyöversättning av Ola Larsmo – läs den, köp den, du kommer att vilja anteckna, och du kommer att skratta.

Så, gå och skriv nu. Och när du inte skriver, läs! Och titta på teveserier – inte bara i studiesyfte, men kolla hur de gör, hur byggs karaktärerna, hur etableras intrigen et cetera. Aha, det var förstås det jag höll på med förra sommaren!  ;-)

 

Bok till tryck – äntligen!

NU är den iväg, NU är den klar. Boken. Min andra. Hipp hipp hurra!

Efter en intensiv korrekturvecka med många turer mellan redaktör, formgivare, förläggare, provläsare och författare = undertecknad skickades Boksamtal med bilderböcker till tryck fredag 2 juni. Beräknad leveranstid 5 – 6 veckor, så boken kommer mitt i sommaren och hinner lagom ut tills höstterminen startar för alla pedagoger (och andra) som kan vilja djupdyka i boksamtalandets konst, tillsammans med barn i förskoleåldrarna (eller lite äldre). 

Lite tomt var det allt första dagarna efteråt, men idag var det efter en nästan helt ledig vecka bara skönt att korsa över projektet på planeringstavlan: IT´S DONE!

Det har gått drygt 2,5 år sedan N&K frågade om jag ville göra boken så en lång resa har kommit i mål. Okej, det är lite pyssel med webbmaterial kvar, men det är piece of cake ju, några A4-blad med verktyg för bland annat Närläsning och Reflektioner efter boksamtal – även om de så klart också ska bli bra och användbara är det väldigt mycket mer överblickbart än en hel bok.

Och ingen mossa växer på en rullande sten… som du ser på bilden ovanför är det även överkryssat något som heter SYNOPSIS. Det betyder att jag skickat en skiss och uppläggsförslag på en ny bok till förlaget. Jag skulle vilja få skriva om bilderböcker och andra bildbaserade berättelser för äldre läsare än förskolebarnen, från mellanstadiet kanske, och tonåringar, gymnasielever – och vuxna. Innan det eventuellt blir verklighet ska min första bok, Bilderbokens mångfald och möjligheter uppdateras, och antagligen också omarbetas för att även passa F – 3 - boken används redan där men kan bli ännu mer relevant.

Men allra först ska Boksamtal med bilderböcker firas ordentligt med releasekalas på Lunds Stadsbibliotek 22 augusti klockan 18 – du är hjärtligt välkommen! Eller så ses vi när jag kommer ut och föreläser, för det lär bli en hel del work shops och föreläsningar nu när boken är klar. Och på Bokmässan i Göteborg ska jag medverka i ett seminarium om litteraturen på förskolan, tillsammans med Jujja Wieslander, Mahroo Khousravi (som arbetar med flerspråkighet i förskolan) och Per Gustavsson, vars bok Skuggsidan är en av exempelböckerna i Boksamtal med bilderböcker. Fint att få vara där som författare, jag som annars brukar vara den som håller i samtalen mellan författare och illustratörer.

Hur kul som helst alltihopa!

Skrivarkurs i sommar!

Kom till underbara Fridhems folkhögskola i Svalöv (Skåne) i sommar, vecka 29 kör jag skrivarkurs:

Att skriva för barn och unga

17 - 21 Juli 2017

Vill du lära dig mer om att skriva och skapa böcker för barn och unga?

Kanske har du ett manus i skrivbordslådan, en serie bilder eller en idé som ännu inte hittat sin form. Då är det här en kurs för dig!

Under kursen arbetar vi med korta och längre övningar, och läser och samtalar om böcker och texter. Du får inspiration att komma igång, och kunskap och verktyg för att utveckla egna idéer och verk.

Det kommer också att finnas fri tid för att arbeta med (och om så önskas få feedback på) eventuella egna projekt.

Inga förkunskaper behövs. Kursen passar såväl dig som arbetar med text som med bild. ”

 

Vi ses väl?

Boksamtal med bilderböcker

Boksamtal_omslag.jpg

Jajamensan, nu går vi in på upploppet. Vi = Författaren (undertecknad) i tätt samarbete med alldeles galet kompetenta och oumbärliga Redaktören och dito Formgivaren.

Sådana kniviga uppdrag de har, att bringa klarhet och läsvänlighet till text, idéer, metoder och uppslag som i spridda skurar haglar från tangentbordet här. Nå, jag gör mitt bästa att ordna upp det hela innan jag trycker på Skicka, även om det kanske inte alltid verkar så.

Så, det finns alltså ett omslag (se ovan) klart och boken ligger i N&K´s vårkataloger, så nu är det bara att bita ihop och leverera det sista till innehållet. Bland annat är det fantastiska boksamtal om Skuggsidan, text och bild Per Gustavsson, som läsarna ska få ta del av som jag just nu transkriberar och formulerar. Och reducerar. Ja, man vill så klart ha med allt klokt som barnen och deras eminenta guide, förskolläraren och litteraturpedagogen Ingrid Aulin Larsson på Raus Planterings skola i Helsingborg, säger men det går ju inte, det får inte plats. Sålla, välja, välja bort, sålla ut, dra ihop. Inte min starka sida precis. Redaktören håller mig i öronen, dock. Mycket bra. Nyttigt att vara i den änden ibland, annars är det vanligtvis jag som är redaktör och ska peta i andras texter. Säkert är jag inte hälften så pedagogisk och peppande som min underbara redaktör C.

När boken kommer ut? Vågar inte sia om exakt datum, mycket formgivningsjobb kvar när jag levererat. Återkommer i frågan! Håll utkik.

Blondinen och biblioteken

Somliga blir överraskade, andra inte alls, över att träffa mig som blondin. Har man känt mig länge vet man att det var så jag startade livet, sen har håret med oregelbundna intervaller växlat färg från blonderat till diverse röda nyanser och de senaste åren varit riktigt mörkt, Deep Violet Brown närmare bestämt som den nu övergivna färgen heter. Grymt snygg tycker jag fortfarande, men verkligheten gjorde sig mer och mer påmind i form av en allt silvrigare utväxt… ”Let´s not mention the G-word”, tyckte min frisör. ”Nope, we will go for B as in Blonde”, sa jag och skickade inspirationsbilder på Annie Lennox, Jamie Lee Curtis och andra coola silverrävar. Resultatet ser du på Connys snygga bilder här på sidan.

Så det är i denna nygamla skepnad jag far ut i höst och föreläser och träffar folk i diverse projekt. Förutom ett antal av mina vanligaste föreläsningar om bilderböcker och förskolans litteraturarbete är mitt största engagemang i höst ett uppdrag för Regionbibliotek Jönköping, där vi ska implementera en regional läsfrämjandeplan. Jag får förmånen att i work shops träffa bibliotekspersonal från samtliga tretton kommuner. Mer om det arbetet kommer här längre fram.

Från och med början november finns det en del utrymme i almanackan ifall du och dina kollegor eller samarbetspartners vill ha inspiration och kompetenspåfyllning. Då kommer jag med väskan packad med böcker och den numera blonda kalufsen sannolikt på ända. 

”Hur går det med boken?”

Normal 
 0 
 
 
 21 
 
 
 false 
 false 
 false 
 
 SV 
 X-NONE 
 X-NONE 
 
  
  
  
  
  
  
  
  
  
 
 
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
    
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  
   
 
 /* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
	{mso-style-name:"Normal tabell";
	mso-tstyle-rowband-size:0;
	mso-tstyle-colband-size:0;
	mso-style-noshow:yes;
	mso-style-priority:99;
	mso-style-parent:"";
	mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
	mso-para-margin-top:0cm;
	mso-para-margin-right:0cm;
	mso-para-margin-bottom:10.0pt;
	mso-para-margin-left:0cm;
	line-height:115%;
	mso-pagination:widow-orphan;
	font-size:11.0pt;
	font-family:Calibri;
	mso-ascii-font-family:Calibri;
	mso-ascii-theme-font:minor-latin;
	mso-hansi-font-family:Calibri;
	mso-hansi-theme-font:minor-latin;
	mso-fareast-language:EN-US;}
 
   Det är skönt när bokmanuset blir ett samarbetsprojekt

Det är skönt när bokmanuset blir ett samarbetsprojekt

Det har varit vårens vanligaste fråga. Somliga har knappt vågat fråga… ”man vet ju hur det är när man väntar bebis…” Hm. Jo, min metodbok om boksamtal i förskolan har väl varit lite trög att få till. Jag behövde tänka och klura länge. Till exempel på hur jag skulle kunna förena det klassiska ”Chamberska” tolkande boksamtalet med förskolans praktik att prata om bilder och berättelsen under läsningens gång – det som av många kallas boksamtal. 

Fast det har jag nog kommit på nu. Och jag har fått finfina boksamtal att lyssna på av ”mina” provläsande pedagoger och barngrupper i Helsingborg och Lund, och intervjuat folk, bland andra Katarina Kuick, som översatt Aidan Chambers böcker och håller många fortbildningar om boksamtal, och läst en massa, bland annat Ylva Mårtens fina Vad säger barnen.

Så äntligen blev det ett manus, som är nästan färdigt i alla fall. Halva boken - teori och metod - ligger nu i händerna på den eminenta redaktören Charlotte, som också jobbade med min första bok, Bilderbokens mångfald och möjligheter. Innan dess hade smarta vännen och bibliotekarien Eleonor läst och tyckt till. Den andra halvan, som innehåller ett antal exempel, filar jag fortfarande på. 

Det är så läskigt men nödvändigt - och dessutom kul - att få feedback. Och himla skönt när boken lämnar stadiet ”ensam-på-kammaren”, där man in till hopplöshetens rand kan sitta och flytta omkring stycken i sin hemmablindhet, och istället blir ett samarbetsprojekt, vilket facklitteratur i mycket högre grad är än skönlitteratur. I september ska manuset till formgivaren, så senast då ska jag och Charlotte vara färdiga med texten. Vi är båda glada sommarjobbare som varvar lantliv med skrivande, så det ska nog gå fint. Utgivning beräknas till januari 2017. 

Kontor på byn!

Jag har blivit med kontorsplats i ett gott gäng frilansare som delar lokal i övervåningen på en villa i Röstånga, därav kallar vi oss för Ovankollektivet. Förutom undertecknad sitter där en grafisk formgivare, en författare med både romaner och radiodramatik på gång, en illustratör, en projektledare och en yogalärare med eget klädmärke – en schysst blandning positiva mänskor som förenas inte bara av bristen på anställningar utan också av ekotänk, lantliv och grön mat och träning. 

Härligt för frilansaren att kunna välja att få sällskap till kaffet, och bara detta att se andra jobba är bra för den egna arbetsmoralen. Särskilt under trädgårdssäsongen ...

Och äntligen fick jag plats med de stiliga affischerna från Work In Progress på Litteralund 2015.
 

 

Bokstundens NärVarHur i Eskilstuna

Min gamla hemstad Eskilstuna har en stor lässatsning på gång – följ länken nedan om du vill läsa mer. Vilken toppensatsning med fem (!) litteraturpedagoger anställda för att utveckla och leda arbetet.

Extra roligt att det satsas ordentligt på de viktiga förskolepedagogerna med kompetensutveckling och inspiration i form av kurser, föreläsningar och work shops.

Under våren 2016 har jag haft förmånen att få göra två workshops om läsning och litteratur på förskolan, ”Bokstundens NärVarHur”. Dessutom göra dem tillsammans med Ingrid Aulin-Larsson, den förskollärare som jag samarbetar med inför böcker och föreläsningar. Det var länge sedan vi föreläste tillsammans och det var så roligt! Vi passade också på att se lite av mina barndomskvarter, och gick på fina Eskilstuna Konstmuseum i läckra lokaler i gamla industribyggnader, och fick oss till livs både mat, musik och konst.

Ännu roligare är att vi är inbjudna igen under 2016 – 2017 att göra samma workshop fyra gånger till, och får glädjen att träffa ännu fler entusiastiska förskolepedagoger – en så trevlig och tacksam yrkeskår att jobba tillsammans med. Vi kommer gärna tillbaka!

https://bibliotek.eskilstuna.se/web/arena/lassatsningen
 

 

Från Bokprat till boksamtal

November. Efter gudomligt vackra oktober då löven bara brann av färger kommer fukt, regn och blåst. Jamen det är väl okej? Bättre läsväder får en leta efter. Började på Clive Barkers senaste igår kväll och förväntar mig många sköna rysningar.

Oktober var som vanligt en resemånad. Jag har farit från Malmö i söder till Luleå i norr, och träffat studenter, föräldrar, pedagoger och bibliotekarier. Dessutom i projektet Bokprat fått möta ett antal författare och illustratörer och prata om deras verk och arbete – så roligt, stort tack för samarbetet säger jag till förlagen Berghs, Opal och Natur&Kultur och så klart till Akademibokhandeln där bokpraten skett på ett antal orter; jag tillsammans med Kajsa Gordan, Per Gustavsson, Therese Henriksson, Elisabeth Östnäs och Peter Ekberg. Per Gustavsson och jag hann med ett kort radiosnack också, i Karlstad. Och Arvika bibliotek fick en fin utmärkelse, Per överlämnande Svenska Barnboksakademins Gillar-diplom:

"för insikten att hälften av bibliotekets utlåning är barn- och ungdomsböcker och för att man låtit detta avspegla sig i det fysiska rummet".

GRATTIS Arvika! Och tack Maria för fint arrangemang där många kom och lyssnade på bokpratet med fokus på barns läsning och vad föräldrar och andra vuxna runt barnen kan göra för att peppa till bokläsning och samtal.

Vad vore vi väl utan biblioteken? Barnbibliotekarierna som bygger nätverk och bjuder in, som tjatar sig till affischplatser, outtröttligt ordnar författarbesök och föreläsningar och fortbildningsprojekt, som söker pengar, som entusiastiskt fixar så väl fika som utställningar och som berättar sagor och berättar om bra böcker. Om korta böcker, tjocka böcker, spännande böcker, roliga böcker, kärleksböcker, kanske också om konstiga böcker och om fantasyböcker, serieböcker och serier, deckare, bilderböcker och faktaböcker. Om lättläst såväl som svårhittat. Pekböcker och ungdomsromaner. För barn som gillar att läsa eller som kanske kommer att göra det, snart. Förhoppningsvis. Utan barnbibliotekariernas entusiasm och kompetens stod både föräldrar och pedagoger sig slätt.

Efter denna hösts erfarenheter av arrangemang på olika arenor vill jag än en gång slå ett slag för fler och bredare samarbeten. Nyttja varandras nätverk och förutsättningar! Bokhandel och bibliotek och skola har ALLT att vinna på att samverka.

Heja er!

Och heja Bergs kommun, Britt-Inger, Kerstin och alla ni andra entusiaster, som fick nästan varenda förskolepedagog att trotsa första halkan och ta sig ut bland industrierna i Svenstavik för en helkväll kring bilderböcker och boksamtal som avslutning på inspirationscirklar kring barns språk och läsning. Nu drar arbetet med en litterär kanon igång där, tror jag. Jag vet inte vad jag tycker om kanon egentligen, men detta att komma samman och diskutera vilka böcker som ska vara med är i sig en fantastiskt bra sak. Och kanon existerar ju vare sig en vill eller ej, så varför inte besluta tillsammans vilka böcker barnen absolut bör möta under sin förskoletid.  Då är chansen större att det blir en bredd på läsningen, och inte enbart det som råkar finnas inne på bibblan eller som en redan känner till. Viktigt i arbetet med en eventuell kanon är att sätta ett datum för när den ska revideras. Annars cementeras urvalet. Jag har sett litteraturlistor från universitetskurser i barn- och ungdomslitteratur med böcker som knappt var aktuella och relevanta ens för tio år sen… 

November alltså. Skrivtid. Nu ska jag ta upp mitt manus igen för nästa bok på Natur&Kultur, metodboken om boksamtal som var tänkt att vara klar nu. ”Jag älskar deadlines. Jag älskar ljudet när dom swoooschar förbi”, ungefär så sa Douglas Adams (Liftarens guide till galaxen). Jag skulle ju mer älska att ha tryckt på Send-knappen före 15 januari. Ser ni hur jag skrattar? Och skakar lite på huvudet åt mig själv? Nå, bara att sätta igång. På återhörande.

 

Bokprat med BOKPRAT

Nu när sommaren äntligen har landat är det dags att börja varva upp och fokusera på jobbet igen. Men hurra, då är det ju så himla härligt att jobba med just böcker, eftersom det går alldeles utmärkt att läsa utomhus! Till exempel i denna stiliga soffa  - en kanape i gjutjärn - som står i min trädgård i skuggan mellan två äppelträd. Perfekt att dra sig undan med en trave böcker och en kopp kaffe eller te eller saft, beroende på klockslag och temperatur.

I höst har jag förmånen att få jobba med projektet BOKPRAT – läs mer på pratabok.com. Bland annat ska jag göra en serie mini-föreläsningar om barns läsning med många boktips i ett antal av Akademibokhandelns butiker runtom i Sverige. Det ska bli SÅ roligt att komma ut och träffa er som är föräldrar och bokhandelsanställda! Premiären är i Stockholm, torsdagen den 20 augusti.  Snart!

Det är ju skolstart för många barn. Jag kommer prata om hur du som förälder kan stötta ditt barn i läsinlärningen, till exempel varför det är så viktigt att fortsätta högläsa även när barnen själva knäckt läskoden, och hur samtalet kring boken kan bli en avgörande faktor för både lust och förmåga att läsa. Och planen är att vi under den här resan tillsammans ska kunna hitta den rätta boken till många kids – kanske också några som inte tyckt det varit så hejsan att läsa innan. 

På de här öppna kundkvällarna kommer också en författare eller illustratör att medverka, och berätta hur deras böcker kommer till – och säkert om mycket annat. Det är så himla intressant, tycker jag, att höra var de får sina idéer ifrån, hur karaktärerna i böckerna formas och hur det är att jobba som litterär kreatör.

Här kommer vi att vara:

20 augusti Stockholm, Mäster Samuelsgatan. Författaren Kajsa Gordon medverkar

24 augusti Linköping. Illustratören och författaren Per Gustavsson medverkar

15 oktober Luleå. Författaren Therese Henriksson medverkar

20 oktober Karlstad. Illustratören och författaren Per Gustavsson medverkar

27 oktober Lund. Författaren Elisabeth Östnäs medverkar.

28 oktober Göteborg, Kungsgatan. Författaren Peter Ekberg medverkar

Tiden är alltid klockan 17 – 18.

Vi ses väl? – välkommen!

Hedersuppdrag: seriefrämjande!

Den perfekta soffan för serieläsaren

Den perfekta soffan för serieläsaren

Igår begick jag mitt första möte som styrelseledamot i Seriefrämjandet. Mycket hedrande att få vara med.  Jag älskar passionerade nördar! Ja, nördar. Det är en komplimang. Intressant att få bättre inblick i (och bakom kulisserna) på seriernas värld. Lära mer.  Jag är ju ingen seriekunskapsbärare precis men kombon av text och bild fascinerar mig (det är så klart därför jag har bilderboken som specialitet). Och jag har alltid varit en entusiastisk serieläsare, först som stort fans av fantasy- och äventyrsberättelser, senare fascinerad av kraften i den första vågen stark svensk realism med serieskapare som Åsa Grennvall, en våg som sen bara rullat vidare, och växt sig allt större och vildare.

Senast läst: Liv Strömqvists smarta, viktiga och roliga Kunskapens frukt – som är ett måste för ALLA mänskor som vill ha nån som helst aning om varför vi behöver feminism OCH alla andra tänkbara ljusstrålar på detta med olika villkor utifrån kön.

Ständigt under omläsning: Neil Gaimans Sandman med massa olika magiska bildskapare, och Kirkman/Moores The Walking Dead

 Att jag som glad serieamatör nu landat på denna stol beror säkert till stor del på att jag medverkat till att lyfta fram serier på bibliotek, inte minst genom att initiera Lunds stadsbiblioteks serieavdelning under min tid som enhetschef.  Det var en total fest att få investera i Montanahyllor och för avdelningen specialgjorda konstverk skapade av Natalia Batista – som också arbetade tillsammans med biblioteket under uppbyggnaden av avdelningen. Vill du veta mer om detta, kontakta mig gärna, eller (eftersom jag inte jobbar kvar) Olof Eliasson på Lunds stadsbibliotek.

Vill du veta mer om Seriefrämjandet? Surfa in på serieframjandet.se

 

 

Post-Litteralund

Ojojoj så härligt det blev, och nu när vi pustat ut en vecka är det ännu skönare. Går inte att peka ut något enskilt som var bäst… allt kändes bäst. Rivstart med Mark Levengood, följt av ljuvligt samtal med Ilon, och sen… nä, det går inte att räkna upp allt.

Jooooo men det MÅSTE ju ändå bli David Almond så klart. Som min hjärtepunkt. Att äntligen få ha honom på en scen i Sverige, denne i dubbel bemärkelse magiskt begåvade författare. Och han var SÅ sympatisk, och jag var imponerad över att höra hur han vid trots allt runt pensionsålder fortsätter förnya sig. Skrev på en opera om fotboll (!), gör grafiska romaner tillsammans med Dave McKean och skriver på dialekt i somliga romaner. Han berättade en gripande grej från ett fängelse, där man läst Tha Savage, hur en intern sagt (skrivit?): ”när jag läser The Savage behöver jag inte själv vara the savage …”

Fint, eller hur?

Också fint: jag fick en hälsning i min sönderlästa Skellig, jag som nästan aldrig ber om det. 

Finare: jag fick en kyss på kinden!!!  Starstruck är bara förnamnet… och så s the great David något, men det, det tänker jag faktiskt hålla för mig själv (hepp).

Å vad kul det var att träffa all fina barnboksmänniskor igen, och många var de, publikrekord, 415 huvuden mot 2007 års rekord som var 323. Det är vi stolta över.

Jag fick nytändning, kan ju dippa lite grann ibland när jag tycker det är för ankdammigt. Heja oss! Nu vill jag vara en barnboklig person igen. Tur, eftersom föreläsningsförfrågningarna för hösten tickar in.

Nu har jag framåt här endast kvar ett samtal med IBBY-jurymedlemmar på Biblioteksdagarna i Lund, 7 maj, sen är det bara att skriva skriva skriva som gäller – deadline 15 augusti, då ska manus till N&K.

Glad vår!

Hösten 2015 kommer min nya metodbok på N&K

Precis idag gick startskottet för ett nytt bokprojekt ihop med N&K. Efter ett antal möten och bollplankande är vi överens om vad det ska vara för slags bok – en metodhandledning inom Förskoleserien som knyter an till Bilderbokens mångfald och möjligheter (N&K, 2008) och fördjupar avsnittet om boksamtal.  Jag kommer att välja fem böcker (ja du läste rätt, FEM – hur kunna välja i denna flora av makalöst fantastiska böcker?) och liksom ta läsaren/pedagogen i handen genom en läsning uppslag för uppslag och ge idéer och inspiration till samtal med barnen.

Undrar du vilka fem böcker det blir? Ja det blir en av de första grannlaga uppgifterna, att välja…  Har du förslag på bilderböcker som är spännande och givande att samtala kring?

Och vad ska själva boken heta? I Förskoleserien finns redan fiffiga titlar som På genusäventyr, Bildspråk, Sagor att berätta och leka… . Kanske Bilderboksäventyr? Bilderboksresor? Bilderböcker på djupet? Näää… Du har säkert bättre idéer – nu går den helt enkelt under arbetstiteln Boksamtalsboken. Lite skojigare namn får det väl bli, eller hur?

 

Litteralund 2015

16 – 17 april 2015 äger den numera biennala konferensen rum, två fullmatade dagar med närmare femtio medverkande i tjugo programpunkter. Elva internationella författare och illustratörer! Bland andra min favorit sedan länge, David Almond, vars underbara bok Skellig brukar reta gallfeber på mina lärarstudentgrupper och dela dem i två läger – det är en realistisk bok, nej det är det inte alls! Och ingen fantasy, nääää, men ” … va?! ÄR det en ängel i garaget? Nä, det finns inga änglar! Gör det inte…?! ”. Så där kan det hålla på tills vi enas om att man KAN tycka och tro olika. Att det t o m är essensen när man tänker och talar kring konst, att det finns personliga tolkningar och upplevelser, och att vår läsning och förståelse fördjupas om vi tar del av varandras. Om detta ska bland andra Katarina Kuick tala om på Litteralund, och ungdomarna från Barnens Romanpris 2012 ska diskutera Jag ger dig solen av Jandy Nelson på scenen, och Karna Nyström ska hålla gigantisk bokcirkel kring David Almonds Svarta vingar -  som förresten är snabbhetspremie för kvick anmälan – de första 150 anmälda till konferensen får boken hemskickad.  

Hela programmet finns på

http://www.litteralund.se/

Och på Litteralunds fb kan du hela tiden se vad som händer. Missa inte 9 sekunder av boktornsbyggande!

https://sv-se.facebook.com/litteralund

Bok&Bibliotek 2014

Som vanligt spännande och svårt och roligt att samtala på scenen. Försöka få det att kännas som ett trivsamt vardagsrum där publiken får titta in, så tänker jag, ungefär. Det var särskilt fantastiskt att möta brasilianske HC Andersenmedaljören Roger Mello och Mariona Cabassa från Spanien, två spännande bilderboksmakare dittills nästan okända för svensk publik. Det var lite trögt i starten, vi hade inte haft möjlighet att mötas innan alla tre och hittat ton och samspel, men tog fart och blev ett fint samtal om konstnärliga val och villkor och mycket annat. Mina andra två uppdrag, att tala om spänning (där Kristina Ohlsson tyvärr blev sjuk) och bilderboken, poppar upp då och då på Kunskapskanalen och föranleder vänner att sms:a ”du e på teve” och kan ses närsomhelst på UR:

http://www.ur.se/Produkter/185137-UR-Samtiden-Bokmassan-2014-Ryslig-spanning

http://urplay.se/Produkter/185139-UR-Samtiden-Bokmassan-2014-Den-konstnarliga-bilderboken

Konferenskapten Litteralund 2015

Än en gång har jag fått förmånen att rådda ihop ett schysst konferensprogram för Litteralund – vår eminenta Lundafestival för barn- och ungdomslitteratur. Sveriges största, brukar vi skryta med så det gör jag här också. Litteralund har gått av stapeln nio gånger hittills, så det är tioårsjubileum i vår den 15 – 18 april. Festivalen består av ett offentligt program för barn, unga och familjer, ett skolprogram, två dagars konferens och ett illustratörsinspirationsprojekt, Work In Progress.

Tillsammans med projektledaren för hela festivalen, Kristina Wåhlin, och Anna Fogelqvist, som är folkbibliotekens representant i konferensgruppen, letar vi författare, illustratörer, frågor och debatter och samtalsledare för 2015 års upplaga.  Vi tar så klart också hjälp utifrån, har under hösten haft ett antal fokusgrupper med regionala representanter för bibliotek, upphovsmän och andra aktörer, och tror på att många huvuden tillsammans breddar perspektivet, alla har vi olika fokus och intressen.

Hör gärna av dig om du har idéer och förslag till mig på agneta.edwards@lund.se   eller via kontaktformuläret.